Nu är det dags för lite hamstringtendinopati! Jag grävde mig precis igenom en rykande färsk randomiserad kontrollerad studie från American Journal of Sports Medicine av Rich et al. (2025) Proximal hamstringtendinopati (PHT) är ju en av de där lite klurigare diagnoserna: smärta djupt i sätet, ofta värre vid sittande, löpning, löpning i backe eller lunges. Den dyker gärna upp hos långlöpare och folk som sitter mycket.
Studien jämför två behandlingsspår:
👉 individualiserad fysioterapi
vs
👉 stötvågsterapi (ESWT)
Och resultatet? Låt oss säga så här: det var jämnt. Väldigt jämnt.
Häng med så går vi igenom det! Länk till studien (här)
Bakgrund – varför bry sig?
Proximal hamstringtendinopati är en seg rackare. Den provoceras både av drag (tension) och kompression mot sittbensknölen. Det gör den kliniskt rätt speciell jämfört med t.ex. midportion-Achilles.
Den här nya RCT:n försöker reda ut saken med:
- individanpassad, stegvis rehab, helt enligt moderna tendinopatiprinciper
- stötvåg 1 gång/vecka × 4, inga övningar
Och båda grupperna fick samma utbildning och råd.
Studiedesign i korthet
100 deltagare, rekryterade från 10 kliniker i Australien.
Alla hade haft symptom i minst 3 månader — medel frunt 110 veckor, så definitivt långvariga fall.
Randomiserade till:
1. PHYSIOTHERAPY
- 6 sessioner på 12 veckor
- Individanpassat upplägg baserat på:
- gradvis styrketräning
- successiv exponering för kompression
- övningar för energiabsorption/återgivning (hamstring power)
- Hemprogram ca 2 h/vecka
- Liknar det som brukar rekommenderas inom modern tendinopatirehab.
2. SHOCKWAVE
- 6 sessioner varav 4 sessioner ESWT på max tolerabel intensitet
- 2000 pulser
- Ingen träning ordinerad
- Ingen annan behandling tillåten
- De två sista sessionerna användes bara till genomgång/planering
Båda grupperna fick samma informationsblad om:
- PHT-mekanismer
- smärtmonitorering
- hur man hanterar kompression
- hur man kan träna
Resultat
Ingen skillnad i primära utfall.
Varken på:
- VISA-H (funktion/smärta)
- Global Rating of Change (upplevd förbättring)
…vid 4, 12, 26 eller 52 veckor.
Båda grupperna förbättrades rejält över tid.
Men ingen var bättre än den andra.
Sekundärt: några små skillnader – men tveksam klinisk betydelse
Lite spridda förbättringar för ESWT-gruppen:
- lägre Örebro-PSQ vid 26 veckor
- högre “general health” vid 52 veckor
- lite högre nöjdhet med behandlingen
Effekterna var små och ofta bara vid enstaka tidpunkter.
Några tankar:
1️⃣ Rehabarmen – bara 6 besök?
Programmet var genomtänkt, men PHT är ofta segt. Det var en svår grupp att rehabba tyckte jag när jag jobbade kliniskt.
6 sessioner över 12 veckor är ganska lite. Fler sessioner hade kanske gett större skillnad.
2️⃣ ESWT-gruppen slapp göra något
Lättare att vara “adherent” när uppgiften är:
“kom till kliniken och ligg på britsen”.
3️⃣ Båda grupperna fick bra utbildning
Och det är inte en liten grej.
Information om:
- vad som triggar PHT
- hur man hanterar sittande
- hur man tränar inom smärttolerans
…kan i sig vara en effektiv intervention. Och båda fick detta.
4️⃣ Populationen – inte explosiva idrottare
Många långlöpare, kanske behöver annan typ av behandling om man har en mer stillastittande patient.
Slutsats
Den här nya RCT:n visar att:
👉 Individanpassad fysioterapi och stötvåg ger likvärdiga resultat – på kort sikt
för smärta, funktion och återgång till aktivitet vid proximal hamstringtendinopati.
👉 Båda fungerar hyfsat bra över tid, men ingen är tydligt överlägsen.
👉 Fler och större studier behövs, gärna med mer intensiv rehab och tydligare variation i populationer (sprinters, explosiva idrottare, kontorsarbetare etc).
Något att fundera över
Ger detta någon riktning för rehab eller stötvåg, njaaaee… Som alltid hade man ju gärna haft en kontrollgrupp också för att se vad som händer om man inte gör något (eller kanske en shamgrupp).
Tendon guru 