Var försvinner alla appar inom cancer?

Tänk dig det här.

Du laddar ner en app som ska hjälpa dig efter din cancerbehandling.
Den hjälper dig att hålla koll på symtom. Påminner om mediciner. Ger råd om sömn och stress. Känns trygg.

Du tipsar din läkare. Du vänjer dig vid den.

Ett år senare är den borta.

Företaget har lagt ner. Uppdateringarna slutade. Den går inte längre att ladda ner.

Det här är inte ett undantag. Det är snarare regel.

151 appar blev 45

I en ny vetenskaplig studie som min grupp skrivit och som publicerades igår (Länk) gick vi igenom marknaden för appar inom fältet cancer.

År 2018 fanns 151 sådana appar.

När vi följde upp dem 2024 var bara 45 kvar.

Det betyder att 70 procent hade försvunnit.

Av de 45 som fanns kvar hade bara en liten del uppdaterats nyligen.

Och det kanske mest överraskande:

När vi letade efter nya appar med tydligt vetenskapligt stöd hittade vi bara en enda som uppfyllde våra kriterier.

Varför spelar det här någon roll?

Cancer slutar inte när behandlingen är över.

Allt fler människor överlever sin cancer. Många behöver uppföljning, symtomstöd och hjälp att hantera vardagen, ibland resten av livet.

Digitala appar har presenterats som en lösning:

• Tillgängliga dygnet runt
• Mindre belastning på vården
• Mer egenkontroll för patienten

Men vad händer om verktygen inte finns kvar?

Vad dödar apparna?

Det finns tre stora orsaker.

1. Hårdare regler

Sedan 2021 gäller nya EU-regler (MDR) för medicintekniska produkter. Om en app ger individanpassade hälsoråd kan den klassas som medicinteknik.

Det är bra för patientsäkerheten.

Men det innebär också dyra och krävande processer som många små företag och forskargrupper inte klarar av. Resultatet? Appen läggs ner.

2. Pengarna tar slut

Att utveckla en bra hälsoapp är dyrt.

Att hålla den uppdaterad är ännu dyrare.

Många appar utvecklas inom forskningsprojekt. När forskningspengarna tar slut försvinner ofta även appen. Servrar kostar. Säkerhet kostar. Uppdateringar kostar.

Bra idé räcker inte. Den måste vara hållbar.

3. Ingen använder den tillräckligt

Även om appen finns kvar är det inte säkert att den används.

Vårdpersonal kan uppleva att den stör arbetsflödet.
Patienter tappar ofta motivationen efter några veckor.

Utan användare – inga intäkter.
Utan intäkter – ingen app.

Ett större problem: forskningsslöseri

Det här är kanske den mest obekväma delen.

Forskare utvecklar appar.
Studier publiceras.
Resultat presenteras på konferenser.

Sedan försvinner appen.

All kunskap finns kvar i en artikel – men verktyget som skulle hjälpa människor är borta.

Det är inte bara frustrerande. Det är ett systemfel.

Vad behöver förändras?

Om appar verkligen ska vara en del av framtidens cancervård behövs tre saker:

1. Bättre vetenskaplig grund – färre appar, men bättre testade.
2. Bättre implementering i vården – appar måste integreras, inte bli ett extra sidospår.
3. Hållbara affärsmodeller – de måste överleva längre än ett forskningsanslag.

Slutord

Canceröverlevare behöver långsiktigt stöd.

De förtjänar bättre än digitala engångsprodukter.

Potentialen finns. Tekniken finns. Engagemanget finns.

Men om vi inte bygger hållbara strukturer kommer den digitala kyrkogården bara växa.

Och det har vi inte råd med.