Kan ultraljudsförändringar förutse vilka som utvecklar Akilles respektive patellarsenetendinopati?

 

Lite bakgrund Ultraljud är något som är på frammarsch och det finns ett flertal olika utbildningar för vårdgivare att gå. Det är enkelt att använda och bedömaren kan exempelvis undersöka tjocklek, struktur och färgdoppler i en sena. Vi har tidigare vetat att många med förändringar i sina senor inte har utvecklat några besvär men fram till att denna studie släpptes har vi inte vetat i vilken utsträckning.

 

Metod: Författarna till studien genomförde en systematisk översikt med meta-analys. Inkluderade studier undersökte vid start av studien smärtfria personer med förändringar på senan (undersökt med ultraljud) för att vid ett senare tillfälle undersöka hur många som utvecklat besvär.

 

Resultat: 9/13 studier som undersökte knäskålssenan samt 5/9 som undersökte hälsenan inkluderades i meta-analysen. Enligt den analysen var det cirka 4 ggr ökad risk att utveckla besvär vid knäskålsförändringar samt 7 ggr ökad risk vid hälseneförändringar jämfört med personer som inte hade några förändringar (relativ risk).

 

Diskussion Författarna gör ett räkneexempel i artikeln där man visar att cirka 15-20/100 personer som har förändringar kommer senare utveckla besvär. Det är en ganska låg faktiskt risk med andra ord. Greg Lehmann brukar beskriva liknande fynd vid startved/fnöske till en brasa. Det behövs mer än bara så för att brasan ska ta fyr. Det vill säga det är inte endast förändringar på senan som kan förklara varför en person utvecklar smärta.

 

Slutord Det innebär alltså en viss ökad risk att ha förändringar på senan med tanke på smärta senare i livet. Dock, att screena hela (scanna allas hälsenor exempelvis) lag på försäsongen för att kunna förutspå vilka som kommer utveckla besvär verkar alltså inte vara någon superbra idé. Även om vi hittar personer med förändringar under screeningen är problemet att vi inte vet exakt vad vi ska göra med den informationen. Behöver vi förändra belastningen? Eller ska vi inte göra någonting? Förhoppningsvis kommer fler studier kring detta området och framtiden får utvisa hur vi bör tänka. Personer som söker sig till vården har dock oftast redan besvär, och inte allt för sällan utförs någon form av bilddiagnostik . I dessa fall verkar inte förändringar på senan spela så stor roll för det kliniska utfallet (om personen utför träning som rehabilitering). Något som jag undersökt, se abstrakt här. Förhoppningsvis kommer jag kunna skriva om hela studien inom snar framtid. Håll till godo.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s