Inledning
Det finns många typer av träning som har undersökts vid tendinopatier och den vanligaste varianten är excentrisk träning (Drew). Den har beskrivits i litteraturen som smärtsam att utföra och i vissa fall att smärta skall eftersträvas under utförandet. Detta kan vara ett problem exempelvis för idrottare under säsong då många inte har möjlighet att göra ett uppehåll i sin träning för att fullfölja 12 veckors excentrisk träning (Rio). Detta har lett fram till att några forskargrupper valt att studera isometrisk träning.
Det har åtminstone varit en hype kring isometrisk träning och dess direkt smärtlindrande effekt vid senrelaterade besvär. Mycket tack vare en studie av Rio m.fl. där man undersökte dess effekt på volleyboll spelare med knäskålstendinopati. I den studien fick (som ni kan se på bilden) deltagarna väldigt god effekt av den isometriska träningen både direkt efter utförd träning samt 45 minuter efter.
Seth o`Neill försökte senare replikera dessa resultat och presenterade en poster på den årliga tendinopatikonferensen i Sydafrika 2016. Hittade ingen bättre bild men det var betydligt mer spridda resultat som presenterades i jämförelse med Rio m.fl.
Jag gjorde en snabb sökning på Pubmed (sökord isometric exercise, tendinopathy med filter 5 senaste åren och clinical trial) och hittade följande artiklar.
| Författare | Deltagare | Intervention | Studiedesign | Utfall |
| Rio 2015 | 6 Volleybollspelare med patellartendinopati | 5×45 sek i benspark eller 4×8 rep isotoniskt (4s excentrisk 3 s koncentrisk fas) | Single-blinded, randomised cross-over | Isometrisk träning reducerade smärtan vid enbensknäböj bättre än isoton träning från 7.0±2.04 till 0.17±0.41, isoton från 6.33±2.80 till 3.75±3.28. Smärtsänkning var bibehållen vid isometrisk träning men ej vid isoton (p=0.001) |
| Rio 2016 | 29 idrottare med patellartendinopati (volleyboll basket) | 5×45 sek i benspark eller 4×8 rep isotoniskt (4s excentrisk 3 s koncentrisk fas).
4x/vecka i 4 veckor under säsong |
Randomised clinical trial | Båda grupperna sänkte smärta vid enbensknäböj samt höjde sin VISA p-poäng men det var ingen skillnad mellan grupperna (p = 0.208 respektive p = 0.965) |
| Rio 2017 | 25 idrottare med patellartendinopati | 5 x 30-s isometrisk knäböj med bälte (se bild nedan). 4 veckors intervention under säsong | Case series | Smärtan vid enbensknäböj sjönk (P.0.001, effect size 0.580, mediansänkning 3.5/10.
VISA P höjdes (P=0.001,ES 0.568) |
| Rio 2017 | 20 idrottare med patellartendiopati | 5×45 sek i benspark eller 4×8 rep isotoniskt (4s excentrisk 3 s koncentrisk fas).
4x/vecka i 4 veckor under säsong |
Within-season randomized clinical trial | Vid varje mättilfälle var sänktes smärtan mer i den isometriska gruppen (P =0.002), ingen mätning för och efter interventionen redovisas gällande smärta men för VISA P där man inte såg någon skillnad mellan grupperna (p=0.99) |
| O´Neill 2016 | 16 personer med Akillestendinopati | 5×45 sek isometrisk tåhävning (se bild) | Case series | Det var ingen skillnad innan och efter interventionen där man mätte smärta vid tåhävning eller hopp (4,2/10 före interventionen 4,8 efter p=0.219) |
| Stasinopoulos 2017 | 34 deltagare med lateral epikondylagia | Excentrisk, excentrisk-koncentrisk, excentrisk-koncentrisk + isometrisk
5x/vecka i 4 veckor. |
Randomized clinical trial | Störst sänkning av smärta var i excentrisk-koncentrisk + isometrisk (p=0.05) |
| Coombes 2016 | 24 deltagare med lateral epikondylagia | 10×15 sek antingen 20% under eller över sin smärttröskel eller kontroll (ingen träning) | Randomised cross-over | Smärtnivåerna direkt efter utförd träning var högre i gruppen som utförde 20% över sin smärttröskel jämfört med både kontrollgruppen (p=0.001) samt 20%-undergruppen (p=0.01) detta resultat stod sig efter 30 min (p=0.043). |
Som ni ser är det olika typer av program som utförts på olika tendinopatier så det blir svårt att dra några slutsatser. Det kan förmodligen vara effektivt hos vissa, exempelvis idrottare under tävling. Där kan 5×45 sek isometrisk träning för att reducera smärta innan prestation vara effektivt med tanke på att det förmodligen inte bygger upp lika mycket trötthet som 4×8 reps isoton träning skulle göra. Det finns inte heller något som talar för att man alltid måste börja med isometrisk träning för att senare gå över till isoton träning och slutligen plyometrisk. Det kommer vara individuellt var i ”stegen” man kan börja.
Det börjar komma mer evidens för att central sensitisering kan spela roll även för tendinopatier och att isometrisk träning hos personer med just centrala komponenter till smärtan får sämre utfall och till och med ökade besvär efter utförd träning (Coombes).
Sammanfattning: Isometrisk träning kan ge effekt men är förmodligen ingen universallösning. Kontraktionstypen har tidigare visat sig vara underordnad i utfallet (smärta) och det verkar inte vara någon fördel att endast träna excentriskt. Det finns självklart andra aspekter (exempelvis prestation) där utformningen av träningen kanske kan spela större roll.
Tendon guru 