Hallå!
Min doktorand går på som tåget och snart har jag redan avverkat ett år, tiden går verkligen fort, upplever jag. Som jag skrivit tidigare har jag betat av mycket kurser första tiden och skrivit på mina studieprotokoll så när det väl är dags att skriva ihop manus så finns mycket av förarbetet redan gjort. Om cirka två veckor ska jag läsa en kurs i Cochrane-metodologi vilket jag verkligen ser fram emot. Jag har varit medförfattare på en undersökande (scoping) översikt som nyligen blev publicerad, så jag tänkte skriva lite kort om den här. Den handlar om följsamhet i träning och det är en av Peter Malliaras doktorander som är huvudförfattare, Matt Kenny. Här hittar ni länk till artikeln klicka här
Muskuloskeletala besvär uppskattas påverka cirka 22% (~1,7 miljarder människor) av den globala befolkningen vid en given tidpunkt, särskilt hos vuxna mellan 15-64 år (1,6 miljarder människor) (1). Muskuloskeletala besvär är den största gruppen av tillstånd som kräver rehabilitering i alla åldrar (2). Exempel på vanliga muskel- och skelettsjukdomar inkluderar ländryggssmärta, axelsmärta, artros och tendinopatier.
Träningens följsamhet definieras som ”i vilken utsträckning en persons beteende – att ta medicin, följa en diet och/eller utföra livsstilsförändringar, överensstämmer med rekommendationer från en vårdgivare” (3). Det finns viss evidens som visar att bättre följsamhet i träning kan förbättra kliniska resultat hos personer med muskuloskeletala besvär (4).
Syftet översikten var att utvärdera hur vanligt det är att studier bedömer och rapporterar träningens följsamhet för träningsinterventioner vid muskuloskeletala besvär och om detta påverkas av vissa variabler (om studien var förregistrerad och publikationsår). Vi valde kika på fyra områden: ländryggssmärta, axelsmärta, hälsenetendinopati knäartros.
321 studier inkluderades i översikten. Av de 321 studierna mätte mindre än hälften (46,7%, 150/321) träningens följsamhet. Trettioen av dessa studier (20,7%, 31/150) angav att de mätte följsamhet men rapporterade inte resultaten för den mätningen. Mätning av följsamhet var vanligare i studier som var registrerade. Det vanligaste sättet att följsamhet var frekvens. Det kan ses som en brist då det inte säger något om vilken volym och intensitet som träningen haft.
Att förregistrera sina studier tillsammans med att använda Tider-riktlinjerna (6) bör kunna åtgärda bristen på rapportering av följsamhet och göra studierna mer transparanta.
Tendon guru 