Olika träningsupplägg vid tendinopati, spelar det någon roll?

A 3-Arm Randomized Trial for Achilles Tendinopathy: Eccentric Training, Eccentric Training Plus a Dietary Supplement Containing Mucopolysaccharides, or Passive Stretching Plus a Dietary Supplement Containing Mucopolysaccharides

I detta inlägg tänkte jag kika lite närmare på denna studie som publicerades i november förra året.

Lite bakgrund: Historiskt sett har den vanligaste typen av träning vid behandling av tendinopati varit excentrisk. På senare år har det dock kommit en rad andra träningsupplägg så som isometriskt (Rio et al 2016) och HSR (Beyer et al 2015). I denna studie ville författarna undersöka 3 olika upplägg, excentrisk, excentrisk plus ”kosttillägg” eller stretching plus ”kosttillägg”.

Författarnas egna ord: “This study was designed to evaluate the efficacy of 3 different interventions in patients with Achilles tendinopathy. The interventions include the combination of 2 physical therapy programs (eccentric training [EC] or passive stretching [PS]) with a supplement containing mucopolisaccharides. The efficacy of the interventions was evaluated depending on the stage of the disease.”

Det som gör upplägget intressant i mina ögon är indelning enligt Cook & Purdams (Cook & Purdam 2009) modell “the Continuum model”. Författarna har valt att gå på den kliniska indelningen som föreslås i artikeln, det vill säga reactive eller degenerative. Indelning gjordes dock endast på ultraljudsfynd och inte något anamnestiskt. Andra författare påpekar ofta i diskussionsdelen i andra tendinopatistudier att det inte var någon indelning av patienterna enligt denna  ”the continuum model” och att det möjligen kunde ha påverkat resultatet i fall en indelning gjorts.

Metod: 59 patienter randomiserades till en av de tre grupperna och blev alltså även klassificerade som antingen reactive eller degenerative. Man analyserade enligt ITT och 95% av de inkluderade deltagarna analyserades till slut. 23 var reactive och 32 var degenerative.

Man mätte VISA A score (specifik skala med tre domäner, smärta, funktion och aktivitet), VAS (smärtskala 0-100 mm) samt tjocklek på senan med ultraljud.

Vad hittade författarna: Samtliga grupper förbättrades vid 6 och 12-veckorsuppföljningen gällande VISA-A utan någon signifikant skillnad mellan grupperna. VAS-skattning i vila sjönk signifikant mer i grupperna som fick ”kosttillägget” jämte enbart excentrisk träning men bara i den reaktiva gruppen (reactive). I den degenerativa (degenerative) gruppen kunde man se en signifikant reduktion av tjockleken på senan i gruppen stretch plus ”kostillägg”.

Hur ska vi tänka kring detta: Skillnaden i VAS var cirka 10 mm vilket blev signifikant men kliniskt kanske inte har så stort värde. Ofta säger patienten exempelvis: ”en 5:a 6:a” eller ”nånstans 50, 60” och redan där är den skillnaden då borta. Vidare blev grupperna väldigt små vilket författarna också tar upp i diskussionen (mellan 5-15 i varje grupp) därför tenderade vissa värden till signifikans. Hade varit intressant med större grupper för att få ett mer rättvist resultat med andra ord. Författarna tar också upp att gruppen som bara tränade excentriskt inte fick något placebo-piller så placeboeffekten gick inte att utvärdera. Hade även varit intressant men en extra grupp som bara stretchade utan ”kosttillägget” för att kunna utvärdera eventuella skillnader där.

Som tidigare studier visat, och även denna, är det ingen större skillnader mellan olika typer av upplägg gällande smärta och funktion (Drew et al 2014, Beyer et al 2015, Malliaras et al 2013). Troligen behöver både strukturella och ickestrukturella faktorer underökas i framtida studier. I dagsläget ses modifikation av belastning genom träning som den mest evidensbaserade metoden att behandla tendinopatier (Scott et al 2013). Det beror också kanske på att det är det som är mest studerat (Malliaras 2017). Läs gärna referensen precis här innan. Det är min handledare som diskuterar kring hur man bör lägga upp framtida forskning gällande behandling av tendinopatier.

 

Sammanfattningsvis

  • Olika typer av träningsupplägg vid tendinopatier verkar ge liknande effekt på smärta och funktion.
  • Ickestrukturella faktorer bör vägas in i undersökning, behandling och utvärdering vid patienter med tendinopati.

 

 

 

Väl mött, Kenneth

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s